Läs:

Lukas 17:11-19
”Och när en av dem såg att han hade blivit botad, vände han tillbaka och prisade Gud med hög röst.”

Lukas 17:15

Bibeln På Ett År:
Psaltaren 137-139
1 Korinthierbrevet 13

Trafikstockning hade uppstått den där kvalmiga eftermiddagen. Irritation och dåligt humör låg i luften. Då lade jag märke till två unga män i en bil som väntade på tillfälle att köra ut på vägen från en snabbmatsrestaurang. Jag tyckte det var snällt när bilisten framför mig gav dem företräde så att de kunde köra in i sin fil. Men när den ”godhjärtade” bilisten inte fick någon som helst antydan om ett tack från ungdomarna, så förändrades hans beteende snabbt till något otrevligt. Först vevade han ner sidorutan på sin bil och skällde ut dem, han som bara någon minut tidigare lämnat dem företräde. Sedan varvade han upp sin motor och accelererade som om han tänkte ramma deras bil bakifrån. Han låg på signalhornet och gav fullt utlopp åt sin ilska.

Vem hade ”mest fel” i detta scenario? Rättfärdiggjorde ungdomarnas brist på tacksamhet denne ”godhjärtade” förares respons? Var de skyldiga honom ett tack?

Några som verkligen var skyldiga Jesus ett tack var de 10 spetälska som Jesus helade. Hur kunde då endast en av dem återvända för att tacka Honom? Jag slås av Jesu reaktion: ”Har verkligen ingen vänt tillbaka för att prisa Gud utom den här främlingen?” (Luk. 17:18). Om konungarnas Konung endast får en av 10 som tackar, hur kan vi då förvänta oss något bättre? Nej, ha hellre som mål att våra gärningar är för att ära Gud och tjäna andra än för att få uppskattning. Må Guds nåd synas i och genom oss, då våra goda gärningar även blir utan uppskattning. —Randy Kilgore

”LÅT PÅ SAMMA SÄTT ERT LJUS LYSA FÖR MÄNNISKORNA, SÅ ATT DE… PRISAR ER FADER I HIMLEN.” —MATT. 5:16