Läs: Psaltaren 46

"Bli stilla och besinna att jag är Gud, upphöjd bland hednafolken, upphöjd på jorden.”
Psaltaren 46:11

Bibeln På Ett År:

2 Krönikeboken 15-16
Johannes 12:27-50

Min vän och jag satt i sanden, nära det ständigt rytmiska havet . När solen gick ner i fjärran, och våg efter våg formades och drog fram mot våra utsträckta tår, och stannande precis innan. ”Jag älskar havet,” log hon, ”vattnet rör på sig, så att inte jag behöver göra det.”

Vilken tanke! Så många av oss strävar efter att söka ”stanna/avbryta.” Vi agerar, agerar, agerar och vi går, går, går. På något sätt är vi rädda för att vi upphör att existera om vi inte agerar. Eller genom upphörandet utsätta oss för den verklighet som vi annars söka undvika. I Psaltaren 46:8-9, spänner Gud Sina allsmäktiga ”muskler för att visa Sin makt: ”Han stillar strider över hela jorden, bågen bryter han sönder och bräcker spjutet, vagnarna bränner han upp i eld.” Gud är fullt verksam i Sitt arbete med att skapa lugn i våra dagars kaos.

Och sedan i vers 11 läser vi, ”Bli stilla och besinna att jag är Gud. ”

Naturligtvis, är det möjligt att man kan få en viss förståelse att känna Gud när man rusar hit och dit. Men psalmistens inbjudan att sluta med att blint bara sträva, visar oss på en annorlunda sorts förståelse av Gud. En kunskap om att vi kan stanna upp—men ändå känna ett existerande, för Gud stannar aldrig. En kunskap att det är Guds kraft som ger oss det yttersta värdet, skydd, och frid. —Elisa Morgan

Dyrbare Gud, hjälp mig att finna fullkomlig vila i Dig.

VI VILAR TRYGGT NÄR VI VILAR I HANS KÄRLEKSFULLA ARMAR OCH I HANS VILJA.