Läs: Jeremia 2:1-8; 3:14-15

"Jag minns din ungdoms hängivenhet, hur du älskade mig under din brudtid och följde mig i öknen, i landet där man inte sår.”
Jeremia 2:2

Bibeln På Ett År:
2 Samuelsboken 12-13
Lukas 16

När jag skummade igenom lådan med mina gamla bröllopsfoton gjorde jag uppehåll då jag fick fram ett foto på min man och mig själv och som fått rubriken ”Herr och Fru.” Min hängivenhet till honom var uppenbar vilket mitt ansikte gav antydan om. Jag skulle följa honom vart som helst.

Nu, nästan fyra decennier senare, med vårt äktenskap sammanvävt med kärlek, har tagit oss igenom både goda och svåra tider. År efter år har jag bekräftat min tillgivenhet till min man och följer honom vart än han går.

I Jeremia 2:2 vill Han få tillbaka Israel, men det hårdnackade folket, ”Jag minns din ungdoms hängivenhet, hur du älskade mig under din brudtid och följde mig i öknen, i landet där man inte sår." Det Hebréiska ordet för ”hängivenhet” innebär mest möjlig tillgivenhet och engagemang.

Till en början ville inte Israel ge någon tillgivenhet till Gud, men en förändring kom tillstånd.

Trots de obestridliga och intensiva känslorna då man hänger sig åt någon, så kan kärleken bli naggad i kanten och bristande iver kan leda till otrohet. Vi känner till vikten av att kämpa mot en sådan eftersläpning i våra äktenskap. Hur är vår egen tillgivenhet till Gud? Är vi lika hängivna som vi var tidigare då vi kom till tro?

Trofast så låter Han Sitt folk att återvända (3:14-15). Vi kan idag förnya våra löften och gå vart Du än leder mig.

—Elisa Morgan

Fader, hjälp mig att hålla löftena jag gett Dig. Jag går Dit Du leder mig.

DU BEHÖVER INTE VETA VART DU ÄR PÅ VÄG OM DU VET ATT DET ÄR GUD SOM LEDER DIG.