Läs: Habackuk 1:1-4; 2:20

"Herre, hur länge skall jag ropa på hjälp, utan att du hör, ropa högt till dig över våld, utan att du räddar?”
Habackuk 1:2

Bibeln På Ett År:

Ester 6-8
Apostlagärningarna 6

Skrämda kycklingar skingrades då lastbilar med hjälpsändningar skramlade förbi de väderbitna hyddorna. Barfota barn stirrade. Trafik på denna regndrabbade väg var sällsynt.

Plötsligt nådde konvojen en muromgärdad herrgård. Det var borgmästarens hus—även om han inte bodde där. Hans folk saknade nödvändiga livsförnödenheter, då han själv kunde leva i lyx i en annan avlägsen stad.

Sådana orättvisor gör oss arga. Det förargade även Guds profet. När Habackuk såg allt tilltagande förtryck frågade han, ”HERRE, hur länge skall jag ropa på hjälp, utan att du hör, ropa högt till dig över våld, utan att du räddar?” (Hab. 1:2). Men Gud visste och sade, ”Ve dig som lägger på hög det som inte är ditt ... Ve den som skaffar orätt vinning åt sitt hus för att bygga sin boning” (Hab. 2:6, 9). Dom var på gång!

Vi välkomnar Guds dom över andra, men det finns en vändpunkt hos Habackuk som bromsar oss: ”Men HERREN är i sitt heliga tempel. Var stilla inför honom, hela jorden!” (2:20). ”Hela jorden”—de förtyckta och förtryckarna. Det kan ibland vara lämplikt att bemöta Guds tystnad med—tystnad!

Varför tystnad? Jo, därför att vi ofta glömmer bort våra egna andliga brister. Tystnad ger oss möjlighet att inför Gud komma till insikt om vår egen synd.

Habackuk lärde sig att lita på Gud och det kan vi också. Vi känner inte alla Hans vägar, men vi vet att Han är god. Han har kontroll över allt. —Tim Gustafson

”DEN RÄTTFÄRDIGE KÄNNER DE FATTIGAS SAK, DEN OGUDAKTIGE VISAR INGEN FÖRSTÅELSE.” ORDS– 29:7