Läs: Lukas 18:9-14
"Gud, var nådig mot mig, syndare.”
Lukas 18:13
Bibeln På Ett År:
2 Krönikeboken 10-12
Johannes 11:30-57
När jag beklagade mig över att en väns val förde henne djupare ner i synd och hur hennes ageranden påverkade mig, så placerade kvinnan som jag bad med varje vecka, sin hand över min, ”Låt oss be för oss alla.”
Jag rynkade pannan. ”Oss alla?”
”Ja,” sa hon, ”Är inte du den som alltid säger att Jesus sätter standarden för vår helighet, så vi ska inte jämföra våra synder med andras?”
”Den sanningen svider lite,” sa jag, ”men du har rätt. Min dömande attityd och andliga stolthet är inte bättre eller sämre än hennes synder.”
”Och genom att tala om din vän så skvallrar vi. Så ….”
”Vi syndar.” Jag böjde mitt huvud. ”Låt oss be för oss.”
I Lukas 18 berättade Jesus en liknelse om två män som närmade sig templet för att be på mycket olika sätt (v.9-14). Precis som Farisén, kan vi fångas i en cirkel av att jämföra oss med andra människor. Vi kan skryta om oss själva (v.11-12) och leva som om vi hade rätten att döma och ansvaret och förmågan att förändra andra.
Men när vi ser på Jesus som vår förebild på heligt liv och själva får erfara Hans godhet, liksom tullindrivaren, så understryks vårt desperata behov av Guds nåd (v.13). När vi upplever Herrens kärleksfulla omsorg och förlåtelse personligt, blir vi för evigt förvandlade och får förmåga att både kunna förvänta oss, men också kunna förmedla nåd, inte vara fördömande av andra. —Xochitl Dixon
NÄR VI SER DJUPET AV VÅRT BEHOV AV NÅD, KAN VI VILLIGT ERJUDA NÅD TILL ANDRA.
