Läs: Johannes 13:1-11

”Men större är nåden han ger. Därför heter det: Gud står emot de högmodiga, men de ödmjuka ger han nåd.”
Jakobsbrevet 4:6

Bibeln På Ett År:

Psaltaren 123-125
1 Korinthierbrevet 10:1-18

Under Påskhögtiden deltog min fru och jag i en Församling där medlemmarna framförde händelseförloppet om Jesus och Hans lärjungar natten före Jesu korsfästelse. Vid en del av mötet så tvättade Församlingens ledare en del frivilliga medlemmars fötter. Då jag såg på undrade jag vilket som i vår tid skulle anses vara mest ödmjukt—att tvätta en annans fötter eller att ha någon annan som tvättar dina. Både de som betjänade och de som betjänades visade tydliga tecken på ödmjukhet.

När Jesus och Hans lärjungar hade samlats för den Sista Måltiden (Joh. 13:1-20), tog Jesus på Sig rollen som en ödmjuk tjänare genom att tvätta lärjungarnas fötter. Men Petrus ville hindra detta och sade, ”Aldrig någonsin skall du tvätta mina fötter.” Jesus svarade: ’Om jag inte tvättar dig, har du ingen del i mig’” (13:8). Att tvätta deras fötter var inte bara att ses som en ritual. Det ska framför allt ses som en bild av vårt behov att bli renade av Honom—ett renande som inte kan förverkligas om vi inte är villiga att ödmjuka oss inför Honom, vår Frälsare.

Jakob skrev, ”Gud står emot de högmodiga, men de ödmjuka ger han nåd” (Jak. 4:6). Vi erfar Guds nåd när vi accepterar Guds storhet i det att Han ödmjukade Sig vid korset (Fil. 2:5-11). —Bill Crowder

Min tro är riktad mot Dig, Lammet på Golgata, Gudomlige Frälsare; Hör mig då jag ber, rensa bort mina synder. Hjälp mig härefter helt vara Din. —Palmer (fri övers.)

DU ÄR SOM STARKAST PÅ DINA KNÄN.