Läs: Jesaja 17:7-11

”Ty du hade glömt din frälsnings Gud ..., men skörden uteblev på skördedagen, då plågan blev mycket svår.”
Jesaja 17:10-11

Bibeln På Ett År:

Psaltaren 40-42
Apostlagärningarna 27:1-26

Våren hade gett vika för sommaren och grödan hade börjat visa sin skörd när vårt tåg rusade tvärs igenom det bördiga landskapet längs västra Michigan Sjöns stränder. Jordgubbarna hade mognat och människor låg på knä i färd med att plocka de söta bären. Buskar med blåbär sög åt sig solljus från ovan och näring från marken.

Efter att ha passerat fält efter fält så kom vi till en plats med en hög rostigt metallskrot. Den stötande synen av rostfärgad skräpmetall som stack upp ur jorden var en skarp kontrast till grönområdena med växande grödor. Metallen producerar inget, till skillnad från frukter som växer, mognar och ger näring åt hungriga människor.

Kontrasten mellan frukten och metallen påminner mig om Guds profetior om historiska platser som Damaskus (Jes. 17:1,11). Han säger, ”Ty du hade glömt din frälsnings Gud, ... men skörden uteblev på skördedagen, då plågan blev mycket svår” (Jes. 17:10-11). Denna profetia tjänar väl som en nutida varning om hur meningslöst det är att tro att vi kan göra något på egen hand. Utan Gud blir vår gärning en ruinhög. Men när vi låter Gud arbeta genom oss förvandlar Han våra insatser så att det blir till andlig näring för många. —Julie Ackerman Link

Herre, jag vill bli en del i Ditt arbete i denna Din värld. Utan Dig är mina ansträngningar värdelösa. Led mig, fyll mig, använd mig. Må jag bli till välsignelse i Dina händer.

”UTAN MIG KAN NI INGENTING GÖRA.”-SADE JESUS JOH. 15:5