Läs:Psaltaren 130

”Var glada i hoppet, tåliga i lidandet, uthålliga i bönen.”
Romarbrevet 12:12

Bibeln på ett år:

Domarboken 4-6
Lukas 4:31-44

Dag efter dag, i åratal, lade Harry fram inför Gud sin omsorg för sin svärson John som hade vänt sig bort från Gud. Men så dog Harry. Några månader därefter så återvände John till Gud. När hans svärmor, Marsha, berättade att Harry hade bett för honom varje dag svarade John, ”Jag väntade för länge.” Men Marsha delade med sig glatt: ”Herren svarar fortfarande på böner som Harry bett under sitt liv här på jorden.”

Berättelsen om Harry är en uppmuntran för oss som ber och väntar. Han var ihärdig i bönen (Rom. 12:12). Författaren till Psaltaren 130 hade erfarit väntan på bönesvar. Han sade ”Jag väntar på Herren, min själ väntar, och jag hoppas på hans ord” (v.5). Han fann hopp hos Gud eftersom han visste att ”Hoppas på Herren, Israel, ty hos Herren finns nåd, full lösepenning finns hos honom” (v.7).

Författaren Samuel Enyia skrev följande om Guds tajming: ”Gud är inte beroende av vår tid. Vårt tidsbegrepp är kronologiskt och linjärt, men Gud är tidlös (evig) och Han agerar när tiden är fullbordad. Vår bön… får kanske inte Gud att agera snabbare, utan... placerar oss i en gemenskap med Honom.”

Vilken förmån vi har att kunna ha gemenskap med Gud i bön och att få vänta på Hans svar när tiden är fullbordad.

—Anne Cetas

Bed och bed! Sluta inte att be och dröjer svaret—vänta;Gud svarar, det har Han lovat. Vänta förtröstansfullt, Hans svar kommer aldrig för sent.

GUD KANSKE DRÖJER MED SITT SVAR, MEN HAN SVIKER ALDRIG VÅR FÖRTRÖSTAN.