Läs: Apostlagärningarna 9:1-19

"Och i en syn har han sett en man som heter Ananias komma in och lägga händerna på honom för att han skall se igen.”
Apostlagärningarna 9:12

Bibeln På Ett År:

Daniel 8-10
3 Joh.

Det var tidigt en lördag morgon under mitt andra år av studier vid högskolan och jag var angelägen att komma till mitt arbete på den lokala bowlingbanan. Kvällen innan hade jag stannat sent för att skura de leriga kakelgolven p.g.a. att fastighetsskötaren sjukskrivit sig. Jag hade inte brytt mig om att berätta för chefen om fastighetsskötaren, så att jag kunde överraska honom. Efter allt. Vad kunde gå fel? Tänkte jag.

Men en hel del visade det sig. När jag gick in genom dörren, såg jag decimeter av stående vatten, med käglor, toalettpappersrullar och lådor med poängtavlor som guppade på vattenytan. Då förstod jag vad jag hade gjort. När jag rengjorde golven hade jag lämnat en kran rinnande över natten! Otroligt nog hälsade min chef på mig med en stor kram och ett stort leende—”bra försök” sade han.

Saul var nitisk i sitt straffande och plågade kristna (Apg 9:1-2) när han kom ansikte mot ansikte med Jesus på Damaskusvägen (v.3-4). Då konfronterade Jesus —den blivande aposteln Paulus med sina syndfulla handlingar. Saulus/Paulus behövde en Kristen—Ananias—för att återfå sin syn, som förblindats under händelsen.

Både Saulus och jag har tagit emot oförtjänt nåd.

De flesta människor vet att de strular till det. Istället för att vi pekar finger, behöver de höra hoppet om återlösning. Stränga ansikten och vassa ord kan blockera deras förmåga att se något hopp. Precis som Ananias, eller t.o.m. min chef, behöver Jesu efterföljare visa nådefulla ansikten i dessa tillfällen. —Randy Kilgore

EN KRISTENS NÅDEFULLA HANDLINGAR KAN HJÄLPA NÅGON ANNANS VÄG IN I FRÄLSARENS NÄRVARO.