Läs: 2 Kungaboken 23:12-14, 21-25

"Du skall inte ha andra gudar vid sidan av mig … Du skall inte tillbe dem eller tjäna dem.”
2 Mosebok 20:3,5

Bibeln På Ett År:

1 Samuelsboken 1-3
Lukas 8:26-56

Då han väntade på att bli döpt i floden Mono i Togo, böjde sig Kossi ner för att ta upp en nött träfigur. Hans familj hade tillbett detta föremål i generationer. Nu såg de på då han kastade den groteska figuren in i en eld som hade ordnats med inför dopet. Inte längre skulle deras bästa kycklingar offras till denna avgud i trä.

I väst så föreställer sig många Kristna att avgudar är metaforer för det som ersätter Gud. I Togo, Västafrika, representerar avgudar, i deras ögon, verkliga avgudar som måste blidkas genom offer. Att bränna en avgud och låta döpa sig är ett mäktigt och modigt sätt för en nyfrälst person att förklara sin trofasthet till den Ende Sanne Guden.

Josia blev som åttaåring kung i en avguda- och sexorienterad kultur. Hans far och farfar hade varit två av de värsta kungarna under hela Juda Rikes historia. Översteprästen upptäckte då Lagboken. När den unge kungen hörde orden, lade han dem på sitt hjärta (2 Kung. 22:8-13). Josia förstörde avgudaaltarna, brände de avskyvärda föremålen tillägnade gudinnan Aseran och satte ett slut på den rituella prostitutionen (2 Kung. 23). I stället återinfördes firandet av Påsken (23:21-23).

Oavsett när vi söker svar från annat håll än hos Gud—medvetet eller omedvetet—så söker vi oss till en avgud. Det är klokt om vi frågar oss själva: Vilka avgudar, bokstavliga eller figurativa, behöver vi kasta i ”elden”? —Tim Gustafson

Herre, förlåt oss för att vi söker svar på fel ställen och att vi inte fokuserar på Dig. Visa oss vad vi behöver göra oss av med för att i stället låta Din Ande ha kontroll över oss.

”KÄRA BARN, VAR PÅ ER VAKT MOT AVGUDARNA.”1 JOH. 5:21