Läs: 1 Kungaboken 17:17-24

”När fruktan kommer över mig förtröstar jag på dig.”
Psaltaren 56:4

Bibeln på ett år:

3 Mosebok 11-12
Matteus 26:1-25

Tolv år in i vårt äktenskap, var min fru och jag nerslagna av den känslomässiga berg- och dalbana mellan hopp och förtvivlan som våra försök att få egna barn hade orsakat. En vän försökte ”förklara” Guds syfte. ”Kanske Gud vet att du skulle vara en dålig far” sade han. Vännen visste att min mor hade kämpat med ett fruktansvärt humör. Sedan hände det, julen 1988, fick vi besked om att vi väntade vårt första barn! Men nu hade jag denna gnagande rädsla för att misslyckas.

Följande augusti föddes vår dotter Kathryn. Under tiden som sjuksköterskor och läkare tog hand om min fru, grät Kathryn för att få uppmärksamhet. Jag sträckte ut min hand för att trösta henne, och hennes små fingrar grep runt mitt finger. I det ögonblicket, försäkrade Den Helige Ande mig om vad jag nyligen tvivlat på–att jag skulle kunna visa kärlek till vårt barn!

Änkan i Sarefat hade också tvivel. Hennes son hade blivit slagen med en dödlig sjukdom. I sin förtvivlan ropade hon, ”Vad har du med mig att göra du gudsman? Kom du för att påminna mig om min synd och döda min son?” (1 Kung. 17:18). Men Gud hade andra planer!

Vi tjänar en Gud som är mäktigare än de mänskliga brister vi ärver och som är full av vilja att förlåta, älska, och hela den brutenhet som kan uppstå mellan oss och Honom. Gud är närvarande även på de platser där vår rädsla har sitt fäste.

—Randy Kilgore

Fader, kom till vår räddning—låt oss erfara Din närhet, för vi är svaga och erfar allahanda faror. Lär oss ta emot Din kärlek på ett sätt som gör det möjligt att visa den för andra, och först för dem som står oss nära.

KÄRLEK SIMMAR MOTSTRÖMS I LIVETS FALSKA FLÖDEN AV RÄDSLA.