Läs: Psaltaren 91:9-16

"I frid kan jag lägga mig ner och sova, ty du, Herre, du låter mig bo i trygghet.”
Psaltaren 4:9

Bibeln På Ett År:

Hosea 9-11
Uppenbarelseboken 3

När jag var ung bodde vår familj i ett hus som min far byggt i avverkningsområdet för cederträ väster om Duncanville i Texas. Vårt hus hade ett litet kök med matplats, två sovrum och ett stort rum med öppen stenspis där vi eldade med två, drygt halvmeter långa, klabbar av cederträn. Den öppna spisen var husets värmekälla.

Vår familj bestod av: min far och mor, min syster, min kusin och jag själv. Eftersom vi bara hade två sovrum så sov jag året om på verandan, avskärmad med hjälp av en segelduk. Somrarna var behagliga, men vintrarna var kalla.

Jag minns hur jag rusade från värmen i vardagsrummet till verandan för att där på det iskalla golvet, barfota och på tå, trippa fram till sängen för att krypa inunder ett helt berg av filtar. Och när hagel, snö eller snöblandat regn slog mot huset och vinden tjöt under kvällarna som en flock vargar, kröp jag ihop för min trygga vila, ”Snug as a bug in a rug” (skönt som för en skalbagge i en matta) som min mor brukade säga. Jag tvivlar på att något barn känt sådan värme och trygghet som jag.

Nu vet jag vad som allra tryggast är: Gud Själv. Jag kan helt tryggt ”lägga mig ner och sova, ty du, HERRE, du låter mig bo i trygghet” (Ps. 4:9). Han är mitt skydd i livets plågsamma stormar. Omsluten av Hans varma kärlek har jag fullkomlig frid.

—David Roper

”Men den som hör mig skall bo i trygghet utan att behöva frukta något ont.”Ords. 1:33

INGEN ÄR TRYGGARE ÄN DE SOM ÄR OMSLUTNA AV GUD.