Läs: Uppenbarelseboken 21:1-7

”Och jag såg en ny himmel och en ny jord.”
Uppenbarelseboken 21:1

Bibeln På Ett År:

Hesekiel 35-36
2 Petrusbrevet 1

Man skulle kunna säga att Bibelns händelseförlopp leder tillbaka till där allt hade sin början—i lustgården. Den brutna relationen mellan Gud och mänskligheten är äntligen återställd och den uttalade förbannelsen i 1 Mosebok 3 är borttagen. Med bilder lånade från Edens Lustgård beskriver Uppenbarelseboken en flod och livets träd (Upp. 22:1-2). Men denna gång ersätter en magnifik stad trädgårdsscenen—en stad fylld med tillbedjare av Gud. Ingen död eller sorg kommer någonsin att förmörka denna scen. När vi väl är där, på den nya jorden med den nya himmelen, har vi nått fullkomlig glädje.

Himmelen är inte något påhittat eller något man väljer att tro på eller inte. Det är den slutliga rättfärdiggörelsen av skapelsen. Bibeln förringar aldrig mänskliga tragedier och besvikelser—ja, finns det någon annan bok som är mer uppriktig?—Men den tillägger ett nyckelord angående dessa händelser: ’Tillfällig.’ Det vi upplever nu, kommer vi inte alltid att känna av. Det finns en tid då nya skapelsen träder in.

För människor som befinner sig i smärta eller splittrade hem, i ekonomisk misär eller rädsla—ja, för oss alla—utlovar Himmelen en evig framtid av hälsa, helhet, glädje och frid. Bibeln börjar med löftet om en Frälsare (1 Mos. 3:15) och slutar med Honom (Upp. 21:1-7). Detta är vår garanti på vad som komma skall. Slutet blir en början. —Philip Yancey

HIMMELRIKETS TILLVARO MER ÄN KOMPENSERAR JORDELIVETS TEMPORÄRA FÖRLUSTER.