Läs: Romarbrevet 4:16-22

”Han tvivlade inte i otro på Guds löfte utan blev i stället starkare i tron och gav Gud äran. Han var övertygad om att vad Gud hade lovat, det var han också mäktig att hålla.”
Romarbrevet 4:20-21

Bibeln På Ett År:

Hesekiel 24-26
1 Petrusbrevet 2

Det var vår sista semester som familj tillsammans innan vår äldste son skulle börja på universitet. När vi tog plats längst bak i den lilla landsortskyrkan som låg vid havet, fylldes mitt hjärta av kärlek då jag blickade utmed raden där mina fem, något så när, prydliga barn satt. ”Käre Herre, beskydda dem andligt och håll dem nära Dig.” Jag bad tyst och tänkte på vilka svårigheter och utmaningar som låg framför dem.

Den sista psalmen i gudstjänsten hade en medryckande refräng baserat på orden i 2 Timotheosbrevet 1:12, ”jag vet vem jag tror på, och jag är övertygad om att det står i hans makt att till den dagen bevara det som har blivit anförtrott åt mig.” Detta gav en känsla av frid, i dess försäkran om att Gud skulle ta hand om deras själar.

Många år har nu gått sedan detta hände. Det har funnits tider då några av mina barn har vandrat åt fel håll och några har agerat rent upproriskt. Ibland har jag undrat över detta med Guds trofasthet. Men då påminns jag om Abraham. Han felade, men aldrig

att han misströstade om de löften från Gud, som han hade fått (1 Mos. 15:5-6; Rom. 4:20-21). Genom år av väntan och gjorda misstag för att påskynda löftena, litade Abraham ändå på Guds löfte och fick också uppleva Isaks födelse.

Denna påminnelse om tillit finner jag uppmuntrande. Vi berättar för Gud vad vi önskar. Vi erinrar oss om att Han bryr Sig. Vi vet att Han är mäktig nog och vi tackar Honom slutligen för Hans trofasthet. —Marion Stroud

LÄRDOMAR OM TÅLAMOD TAR LÅNG TID ATT LÄRA SIGA.