Läs: 1 Mosebok 32:3-12

”Jag är inte värdig all den nåd och trofasthet som du har visat din tjänare.”
1 Mosebok 32:10

Bibeln På Ett År:

Jeremia 34-36
Hebreerbrevet 2

Olikt dem som tänker höga tankar om sig själva, förstod Jakob att han blivit befläckad av synd (1 Mos. 32:10). Han såg sig själv som en man, ovärdig Guds nåd. Han hade lurat sin bror Esau på förstfödslorätten (kap. 27) och denne hatade honom för det. Nu, flera år senare, skulle Jakob ställas öga mot öga med Esau igen.

”Jag är inte värdig all den nåd och trofasthet” (v.10) bad Jakob och använde ord som i grundtexten pekar på ovärdighet till de minsta av välsignelser. Han fortsatte sin bön med, ”Rädda mig undan min bror Esaus hand” (32:11).

Hur ovanligt det är, att se dessa fraser sida vid sida: ”Jag är inte värdig all den nåd och trofasthet… Rädda mig undan…” Trots detta, kunde Jakob be om nåd eftersom hans hopp inte berodde på hans egen värdighet, utan på Guds löfte att med fördel se på dem som helt böjer sig för Honom. Ödmjukhet och ett förkrossat hjärta är nycklarna som öppnar dörren till Guds hjärta. Någon har sagt att de bästa omständigheterna för bön är att vara avklädd allt som stör. Det är att ropa ut från vårt innersta och kommer från en själ som känner djupet av sitt fördärv.

Sådana böner är från dem som är väl medvetna om sin synd och skam, men samtidigt är övertygade om att Guds nåd är till för just sådana. De som Gud hör bäst, är de som ropar ut: ”Gud, var nådig mot mig, syndare” (Luk. 18:13). —David Roper

Herre, jag är som Jakob, i behov av Din nåd. Jag har svikit Dig, och jag böjer mig inför Dina fötter idag. Tack för att Du är en nåderik Gud, redo och kapabel att förlåta och återställa mig.

VÅR STORE GUD HAR FÖRMÅGA ATT FÖRLÅTA STORA SYNDARE.