Läs: 1 Timotheosbrevet 1:15-17

”Men jag mötte barmhärtighet... [som] en förebild för dem som skulle komma till tro på honom och vinna evigt liv. ”
1 Timotheosbrevet 1:16

Bibeln På Ett År:

Ester 6-8
Apostlagärningarna 6

Min farfar, far samt hans bröder, var alla tuffa män som, förståligt nog, inte uppskattade när människor provocerade dem om tro. När min far, Howard, diagnosticerades med en snabbt utvecklande dödlig cancer, tog jag, trots ovanstående svårigheter och av omsorg, varje tillfälle i akt att berätta för honom om Jesu kärlek. Som förväntat avslutade han våra diskussioner med ett vänligt, men bestämt: ”Jag känner redan till vad som behövs.”

Jag lovade att inte föra upp saken igen och gav honom en uppsättning kort som handlade om den förlåtelse som Gud erbjuder; något han kunde läsa då han själv önskade. Jag överlämnade min far till Gud och bad. En vän bad också för min far, att han skulle förbli i livet tills han lärt känna Jesus.

En eftermiddag kom så tillslut ett telefonsamtal som förklarade att Far hade avlidit. När min bror mötte mig på flygplatsen, sade han, ”Far ville att du skulle få veta att han bett Jesus förlåta hans synder.” ”När?”, frågade jag. ”Denna morgon, då han låg på dödsbädden,” svarade min bror Mark. Gud hade visat honom nåd, precis som Han visat oss (1 Tim. 1:16).

Ibland förklarar vi Evangeliet för någon, en annan gång delar vi med oss av vår resa i tron eller så visar vi på Kristuslikhet genom vårt handlande; men under alla förhållanden skall vi be. Vi vet att Frälsningen är Guds verk, inte vårt. Gud är en nåderik Gud. Oavsett hur Han väljer att besvara våra böner, så är Han trovärdig.

—Randy Kilgore

VI PLANTERAR OCH VATTNAR, MEN GUD GER VÄXTEN.