Läs: 5 Mosebok 32:7-12

”Liksom en örn väcker upp sitt bo, och svävar över sina ungar… Blott HERREN ledde honom [Jakob] 5 Mosebok 32:11-12

Bibeln På Ett År:

2 Krönikeboken 23-24
Johannes 15

I tre månader hade jag första parkett, eller snarare sagt fågelperspektiv över Guds fantastiska skapelse. 27 meter ovanför Norfolk Botaniska Trädgård hade trädgårdsarbetarna monterat en webbkamera som övervakade ett fågelbo som en vithövdad havsörn (Bald Eagle) hade byggt. Uppkopplade tittare kunde på så sätt betrakta händelseförloppet i boet.

Mamma och pappa örn var oerhört alerta, när äggen slutligen kläcktes och de började ett skiftarbete bestående av jakt efter föda respektive vaktande av boet. Men så hände det; en dag, då ungarna fortfarande liknade dunbollar med näbbar, så syntes inte föräldrarna längre till. De var puts väck. Jag oroade mig för att någon skada skett.

Min oro hade däremot ingen grund. Personen som styrde webbkameran, utvidgade bildvinkeln och då syntes mamma örn sittande på en gren i närheten.

Då jag begrundade situationen med den ”utvidgade vinkeln,” tänkte jag på de tillfällen då jag oroat mig för att Gud övergett mig. Vyn från skogshöjden i Botaniska Trädgården påminde mig om att mitt synfält är begränsat. Jag ser endast en liten del av helheten.

Moses använde också örnar för att beskriva Gud. Precis som örnar bär sina ungar, så bär Gud Sitt folk (5 Mos. 32:11-12). Oavsett hur vår situation ser ut, så är Han inte; ”långt borta från någon enda av oss” (Apg. 17:27). Detta gäller även om vi ”känner” oss övergivna.

—Julie Ackerman Link

EFTERSOM HERREN VAKAR ÖVER OSS, BEHÖVER VI INTE OROA OSS FÖR FARORNA RUNT OMKRING OSS.