Läs: 1 Korinthierbrevet 15:50-58
”Du död, var är din seger? Du död, var är din udd?”
1 Korinthierbrevet 15:55
Bibeln På Ett År:
2 Samuelsboken 16-18
Lukas 17:20-37
För ett par dagar sedan såg jag min gamle vän Bob frenetiskt cykla på en motionscykel på vårt gym, samtidigt som han stirrade ner på en klämma som han hade fastsatt på fingret och som mätte puls och syresättningen i blodet. ”Vad håller du på med?” frågade jag. ”Jag tittar efter om jag lever,” grymtade han. ”Vad skulle du göra om du såg att du var död?” var min motfråga. ”Ropa halleluja!” svarade han med ett bländande leende.
Under årens lopp har jag märkt glimtar av en stor inre styrka hos Bob: tålmodig uthållighet inför hotet om fysisk försämring och obehag, och tro och hopp när han nu närmar sig slutet av sitt liv. Han har verkligen funnit, inte bara hopp, utan dödshotet har också förlorat sin makt att plåga honom.
Vem kan finna frid och hopp—till och med glädje—inför döden? Bara de som är förenade i tron på evighetens Gud och som vet att de är lovade evigt liv (1 Kor. 15:52,54). De som har detta löfte, som min vän Bob, kan döden inte längre skrämma. De kan tala med otrolig glädje om att få möta Jesus ansikte mot ansikte! Varför frukta döden? Varför inte glädjas? Som poeten John Donne (1572 – 1631) skrev, ”Endast en kort sömn, sedan vaknar vi till evigheten.” —David Roper
Bortom solnedgången, O härliga gryning; när jag börjat mitt Himmelska liv med Frälsaren; Då upphör livets vedermödor, O härliga gryning; Bortom solnedgången, när jordelivet är slut.
FÖR EN KRISTEN MÄNNISKA ÄR DÖDEN ENDAST DEN SISTA SKUGGAN AV JORDELIVET. DÄREFTER GRYR HIMMELENS LJUS.
