Läs: Rut 1:6, 11-18; Lukas 9:51-53

”Ditt folk är mitt folk och din Gud är min Gud.”
Rut 1:16

Bibeln På Ett År:

1 Samuelsboken 22-24
Lukas 12:1-31

I ett nyhetsprogram på TV, berördes jag starkt av några ord från en 10-årig flicka. Inslaget behandlade den svåra belägenhet som några flyktingar från ett krigshärjat land befann sig i. Trots att dessa flyktingar hade liten möjlighet att återvända till sitt hemland, uppvisade flickan acceptans av sin situation. ”När vi återvänder, skall jag hälsa på hos våra grannar,” sade hon med stor beslutsamhet. ”Min pappa säger att vi inte har ett hus. Och då sade jag att vi skall skaffa ett.”

Det finns alltid plats för envishet här i livet, särskilt när denna beslutsamhet är rotad i vår gudstro och kärlek till andra. Ruts bok börjar med att berätta om tre kvinnor, förenade av en tragedi. Efter det att Noomis man och två söner dött, beslutade hon att återvända till sitt hem i Betlehem, och uppmanade sina svärdöttrar—nyblivna änkor—att stanna kvar i sitt hemland Moab. Orpa stannade kvar men Rut lovade att följa med Noomi och sade, ”Ditt folk är mitt folk och din Gud är min Gud” (Rut 1:16). När Noomi insåg att hon ”var fast besluten att gå med henne” (v.18), började de sin resa tillsammans.

Envishet har ibland sitt ursprung i stolthet, men hängivelse kommer av kärlek. När Jesus var på Sin väg mot korsfästelsen ”vände han sitt ansikte mot Jerusalem fast besluten att gå dit upp” (Luk. 9:51). I Hans beslutsamhet att dö för oss, finner vi vårt eget beslut att leva för Honom. —David McCasland

Jag ger Dig mitt liv, min kärlek, Du Guds Lamm som dog för mig; Må jag alltid förbli Dig trogen, min Frälsare och Gud!

SANN KÄRLEK KRÄVER HÄNGIVENHET.