Läs: Apostlagärningarna 2:41-47

”Alla troende var tillsam-mans och hade allting gemensamt.”
Apostlagärningarna 2:44

Bibeln på ett år:

1 Mosebok 29:30
Matteus 9:1-17

Staketet runt trädgården där jag bor var slitet, och min man Carl, och jag själv beslutade att riva det innan det helt förföll. Det var ganska lätt att montera ner det, så vi fick snabbt bort det en eftermiddag. Några veckor senare, då Carl höll på att räfsa i trädgården, stannade en kvinna som var ute med hunden och uttryckte sin mening: ”Er trädgård ser mycket bättre ut utan staketet. Dessutom så tror jag inte på staket.” Hon förklarade att hon tyckte om ”gemenskap,” alltså inga barriärer mellan människor.

Även om det finns vettiga orsaker för att ha staket, så är isolering från våra grannar ingen sådan orsak. Jag förstod min grannes önskan att ha en känsla av gemenskap. Den Församling jag tillhör har samtalsgrupper som träffas en gång i veckan för att bygga upp en samvaro och för att stärka varandra i vår vandring med Gud. I den första Kristna Församlingen träffades man dagligen i templet (Apg. 2:44,46). Församlingsmedlemmarna blev ett i själ och sinne när de umgicks och bad. Om de kämpade med svårigheter, fanns det alltid vänner inom Församlingen som hjälpte dem (Pred. 4:10).

Att tillhöra en gemenskap med andra troende är mycket viktigt i vårt liv som Kristna. Ett sätt på vilket Herren visar Sin kärlek till oss är just genom samvaro—gemenskap.

—Anne Cetas

Välsignade vare de band som binder Samman våra hjärtan i Kristlig kärlek! Gemenskap med likasinnade här på jorden Liknar den gemenskap vi får i Himmelen.

VI BEHÖVER ALLA KRISTEN GEMENSKAP FÖR ATT STÄRKA OCH STÖTTA VARANN.