Läs: Job 2:7-13

"Sedan satt de med honom på marken i sju dagar och sju nätter utan att någon av dem sade ett ord till honom, eftersom de såg att hans plåga var mycket stor.”
Job 2:13

Bibeln På Ett År:

Job 1-2
Apostlagärningarna 7:22-43

Jag läste om en mamma som var överraskad av att se sin dotter lerig från midjan ner när hon kom in genom dörren efter skolans slut. Hennes dotter förklarade att en kamrat hade halkat och fallit i en gyttjepöl. När en annan klasskamrat sprang efter hjälp, blev den lilla flickan ledsen för att hennes kamrat satt för sig själv och höll i sitt skadade ben. Så dottern gick över till sin kamrat och satte sig i gyttjepölen tills läraren kom.

När Job upplevde den oerhörda förlusten av sina barn och blev bedrövad med smärtsamma sår över hela kroppen, var hans lidande oerhörd. Bibeln berättar oss att tre av hans vänner ville trösta honom. När de fann Job, ”brast de i gråt och rev sönder sina mantlar och kastade stoft mot himlen, ner över sina huvuden. Sedan satt de med honom på marken i sju dagar och sju nätter utan att någon av dem sade ett ord till honom, eftersom de såg att hans plåga var mycket stor” (Job 2:12-13).

Jobs vänner visade inledningsvis medlidande. De kände att Job helt enkelt behövde någon som satt och sörjde med honom. De tre männen uttalade sig i de följande kapitlen. Det ironiska är att när vännerna börjar tala, så avslutar de sina samtal med att ge Job dåliga råd (16:1-4).

Ofta är den bästa sak vi kan göra när vi tröstar en lidande vän är att sitta med i deras lidande. —Lisa Samra

Himmelske Fader, hjälp mig att vara en god vän till de som lider. Tack för att Du har lovat att vara nära dem som lider och erbjuda uppmuntran genom Din Helige Ande.

EN VÄNS NÄRVARO MITT I LIDANDET ERBJUDER STOR TRÖST.