Läs: Psaltaren 130:1-6

"Min själ längtar efter Herren, mer än väktarna efter morgonen, ja, mer än väktarna efter morgonen.”
Psaltaren 130:6

Bibeln På Ett År:

1 Kungaboken 10-11
Lukas 21:20-38

Varje första maj i Oxford, England, samlas en morgonpigg folksamling för att välkomna våren. Klockan 6 på morgonen, sjunger Magdalen College Choir uppe från Magdalen Tower. Tusentals personer väntar förväntansfullt på att sång och klockspelet skall bryta igenom den mörka natten.

På liknande sätt får jag ofta vänta här i livet. Jag väntar på bönesvar eller vägledning från Herren. Även om jag inte vet när väntan skall ta slut, lär jag mig att vänta förväntansfullt. I Psaltaren 130 beskriver psalmisten hur han befann sig i en djup nöd som i mörkaste natten. Mitt i hans problem, väljer han att förtrösta på Gud och vara vaken; likt en morgonvakt i tjänst för att pålysa gryningen. ”Min själ längtar efter HERREN, mer än väktarna efter morgonen, ja, mer än väktarna efter morgonen.” (v. 6)

Förväntan till att Guds trofasthet kommer att skingra mörkret ger psalmisten hopp om att uthärda mitt i sitt lidande. Baserat på Guds löfte i Hans Ord, fick han hoppet om Honom att fortsätta vänta, trots att han inte hade sett några glimtar av gryningens första ljus. Om du befinner dig mitt i en mörk period, var så säker. Gryningen kommer—antingen i detta livet eller det kommande Himmelska! Under tiden, ge inte upp, utan fortsätt hålla utkik efter Herrens ingripande. Han är trofast. —Lisa Samra

Käre Fader, för in ljus i mitt mörker. Öppna mina ögon så att jag ser och kan förtrösta på att Du är verksam. Jag är tacksam att Du är trofast, Fader.

GUD ÄR TROFAST I LJUSA SOM I MÖRKA STUNDER.