Vårt Dagliga Bröd Januari - Mars 2018Läs: 1 Thessalonikerbrevet 4:13-18

"Bröder, vi vill att ni skall veta hur det förhåller sig med dem som har insomnat, så att ni inte sörjer som de andra, de som inte har något hopp.”
1 Thessalonikerbrevet 4:13

Bibeln På Ett År:

5 Mosebok 3-4
Markus 10:32-52

 

 


Mitt barnbarn Allyssa och jag har en rutin då vi viskande säger adjö. Vi kramar om varann och börjar högljutt snyfta dramatiskt under 20 sekunder. Sedan släpper vi taget om varann och säger sedan helt enkelt ”Vi ses!” Trots vår kanske konstiga vana, så förväntar vi oss att vi kommer att mötas igen—snart.

Men ibland så kan avskedet från dem som står oss nära te sig mycket svårt. När aposteln Paulus sade farväl till de äldste i Efesus ”De brast alla i gråt och föll honom om halsen ... Det som smärtade dem mest var att han hade sagt, att de inte mer skulle se hans ansikte” (Apg. 20:37-38).

Den största sorgen erfares dock när vi skiljs åt genom döden och säger adjö för sista gången under livet. Detta avsked är svårt att föreställa sig. Vi sörjer. Vi gråter. Hur kan vi möta en sådan förkrossande sorg, att aldrig mer få omfamna den som vi har älskat?

Men vi sörjer inte ”som de andra, de som inte har något hopp.” Paulus talar om en framtida förening av de som ”tror att Jesus har dött och uppstått” (1 Tess. 4:13-18). Han förklarar ”Ty när en befallning ljuder, en ärkeängels röst och en Guds basun, då skall Herren själv stiga ner från himlen. Och först skall de som dött i Kristus Jesus uppstå. Därefter skall vi som lever och är kvar ryckas upp bland moln tillsammans med dem för att möta Herren i rymden. Och så skall vi alltid vara hos Herren” (1 Tess. 4:16-17). Vilken återförening!

Och bäst av allt så får vi vara med Jesus för evigt.

—Cindy Hess Kasper


GUD KOMMER ATT SAMLA ALLA DE SINA TILL SIG.